Back to happiness again

Jag har inte känt ett endaste dugg för att uppdatera mig vad jag har gjort sen senast, då det har varit väldigt lite och har om ni läst vad man tidiagare har skrivit så har jag inte mått speciellt bra psykiskt och mentalt. Jag kände att jag ville inte ens gå upp om morgonarna då han var det första jag tänkte på och det sista jag tänkte på innan jag somnade.

Jag har då aldrig känt mig så uttömd på energi, har bara gått omkring och sett så tråkig ut i min mammas ögon, men jag har lidit. Lidit som jag aldrig trodde att jag kunde göra, om ens för en person. Jag älskar dig, men jag har inte vetat vad jag skulle ta mig till att göra. Har inte känt en sådan frustation i en situation som jag inte hade någon kontroll över.

När du ringde mig igår blev helt hysterisk och lycklig. Jag fick mig en sådan attack av lättnad att jag började gråta onkontrollerat och kunde knappt prata med dig. Tack och lov så fick du mig lugn och kunde för första gången på sex dagar prata om vad vi skulle göra för att lösa denna situation. Jag tror nog att det vi kom överens om kommer hjälpa oss båda, även om det kommer kännas konstigt i början. Jag TROR på oss jag tror på dig.

Kändes bättre idag faktiskt. Kom ur sängen utan att känna ångest och frustation över våran situation. Jag kunde för en gångs skull funktionera nästan helt normalt, kände mig lite tom inombords bara. Du kommer väl att sätta tillbaka den bit av mitt hjärta som du slet ut och stal från mig? Det skulle gör mig hel igen, som du kanske redan vet djupt ner.

Jag kan inte vänta tills jag får se dig igen. Kommer säkert bli tårögd och vilja krama om dig som en teddybjörn, men jag vet inte hur mycket du kommer orka med av mig när vi ses. Håller igen på mig lite men ska ta och vara mig själv så mycket samtidigt. Hoppas du kan acceptera mig igen som du gjorde för så länge sen..