jag blir galen!

Hoppas du har läst det man redan har skrivit, här får du lite att läsa..Jag kunde ha kastat mig över dig och kyssa dig tills du hade sagt stopp, eller inte sagt stopp alls. då skulle jag förstås fortsatt till vad som vi än kände för det tillfället. Varför gjorde jag det inte då? Jo, för att jag visste inte hur du skulle reagera på det, du som låg halvdöd i din säng och verkade inte ettr dugg intresserad att jag var ens där. Har då inte upplevt en sådan konstig situation då jag endast ville gå därifrån utan att säga ett enda oprd till dig. Det kändes som om du inte ens skulle märkt eller brytt dig om jag gjorde så. Tyck du att jag verkade fånig idag, men när man är hemsk förvirrad och frustrerad över vad man skulle få tänka sig göra så blir det såhär ibland.

Det finns ingen här som kan trösta mig och säga "det kommer bli bra igen, lita på mig, vi kommer igenom det här" istället får man ligga här själv, hålla om en själv så man inte går itu mer än vad man redan har gjort.gråta och tycka synd om sig själv för att inte ha försökt mera, att det man trodde skulle hända aldrig gjorde det..

varför ska jag hela tiden känna mig så ledsen för din skull? är inte du den som borde skänka mig lycka och kärlek just nu? är du inte lycklig med mig längre? hur mycket tid behöver du för att jag ens ska få hålla din hand, krama dig, kyssa dig, omfamna dig tills det inte finns ett slut?

om du vill fortfarande haq mig, så får du anstränga dig lite grann och dra ditt strå till stacken, för jag kommer inte orka dra hela lasset själv, jag kanske slutar göra det om jag känner att du inte vill detta längre. Våga visa vad du känner för mig, jag bits inte!!