New years eve...

Dagen började riktigt bra, körde lite grann ner till Väsby centrum och tog hand om min häst innan jag man käkade god köttfondue till middag och begav sig ut i natten över till pojkvännen. Fick ta och springa till tåget, då jag hade tagit fel på tiden då bussen skulle gå ner till station. När man väl kommit på tåget och kommit hem till Jonas så fick man tjugo minuter på sig att byta om, sminka sig och fixa håret innan vi gick iväg till tåget för att åka till en hemmafest i Årstaberg.

Jag hade riktigt kul under kvällens gång fram till tolv och sen gick det tyvärr lite utför, då man försökte nyktra till efter halva natten hade gått och vatten hjälpte inte.. så det ledde ju till att magen sa stopp och ville få ut innehållet istället.. resten tror jag nog att ni förstår. Dock fick man hjälpa av så snälla människor att jag kunde till slut gå den lilla sträckan till busshållplatsen och ta bussen till Gullmarsplan.
När vi stod och väntade så råkade jag säga något till Jonas som jag kanske inte borde ha sagt då, men då man stod och pratade om personer man hade strulat med (jag gjorde dock inte det under denna kvällen, men det kunde Jonas allt göra!). Jag har då aldrig sett en person bli så arg och besviken på en och samma gång som han gjorde då. Jag såg också att han ville att jag skulle försvinna ur hans åsyn, men övertygade honom att ta mig hem till hans ställe och sen kunde han låta mig gå efter det.

Jag kunde inte ens se på honom, då det enda man såg var ilska och besvikenhet.. jag kunde själv inte sluta gråta då jag var så ledsen för hans skull att jag hade gjort något så dumt och att ångrade mig så mycket för att jag hade låtit det skett..dagen efter var allting spänt och förvirrande, men löste sig så mycket att jag vet att han inte släpper i första taget, då han själv sa att han älskar mig för mycket för att ens kunna släppa mig och skulle kännas alltför konstigt om vi gick seperate ways.

Jag vet inte om det är gulligt att han sa det, men jag litar på det han säger.. nu är det väl att krypa till korset och börja om från början. Jag förstår till hundra procent om han inte vill prata med mig på ett tag då han inte litar på mig alls just nu...



Jag känner mig inte hel just nu, kan inte riktigt bli glad och lycklig för andra saker omkring mig.. tänker om och om igen på hans blick, en blick som kunde döda om det gick.. eller kanske mer krossa en i tusen bitar.. det känns så tungt att sitta fylld med sorg med tårar rinnande nerför kinderna. Jag blir smått galen av att inte höra ett endaste ord från han, om han vill träffa mig, om han förlåter mig, jag tycker inte om att sitta och lida såhär.. det äter upp mig litet i taget av okunskapen att inte veta hur detta kommer gå...

ÄLSKAR DU MIG FORTFARANDE??