måndag 12 januari 2009

Blir så irriterad på blåsta oförskämda människor

ååh, att man ska behöva störa sig på folk egentligen, men ibland går det mig på nerverna när folk är så oförskämda av sig och har ingen som helst uppfostring av att vara snälla och artiga mot andra. Känns ganska jobbigt att bli trampad rakt över som om man inte ens finns där, när man egentligen står rakt farmför personen i fråga.

Det var en tjej i stallet idag som kom dit för att få sina hästar vaccinerade från en annan klubb, även om hennes syrra står med två hästar och är medlem i våran klubb. En vetrinär som ägaren till stallet kände kom hit idag öfr att kolla upp en massa hästar. Det roliga var att jag var bland de första i stallet när det kom till den där listan, även om stallägaren var först för att kolla sina fem hästar.

Om min lekfulla häst inte hade varit så svår att fånga i hagen, vilket tog 25 min faktiskt, så skulle jag kunnat få min häst kollad före henne, men blev det så? nej, förstås! jag fick ta och vänta 1½ timme innan jag fick visa upp hästen och kolla på den i 10 minuter, och denna lilla bortskämda bitch som kommer dit med sina hästar värda lika mycket som bilar får gå före i kön för alla andra hästar i VÅRAT stall som skulle också kollas upp!

Sen har hon mod nog att fråga mig om jag kunde tvätta hennes tvätt, bara för att man stod i tvättstugan och var lite snäll och hängde upp andras tvätt. Vem faan tror du att du är? Fanns det någon skylt på mig som sa att jag jobbade i stallet? Senast jag kollade så gjorde inte det!! Ställ dig och tvätta din egna jävla tvätt bortskämda unge, det är inte så svårt som du tror!! Du står ju inte ens i våra stallar längre, så varför ska man serva någon som inte ens kan vara snäll och säga hej? Du tror att du är så jävla duktig på att rida och ta hand om hästar, men ska jag säga sannigen om dig? Du har inte ens TALANG för att kunna rida de hästar din givmilda mamma köper till dig för att du ska kunna vara "proffsryttare" på heltid. Inte ens din syster kan rida sina hästar, man kan inte köpa talang, det är något man har från början och utvecklar med att rida dressyr, hoppning, styrketräning och MARKARBETE som inga av dina hästar verkar ha gjort så länge du har haft dem...

Hur vågar säga något sådant här, undrar du va? Det är för att jag gör det jag säger och har en talang för att kunna rida den häst jag har. Mina föräldrar köpte inte mig en häst för att få talang, det kan man få fram om man jobbar konsekvent nog så kan man bli talangfull i slutändan. Skulle vi mötas på tävling är jag nästan säker att jag skulle slå dig och tom placera mig bättre än vad du någonsin har gjort av det man har sett ifrån din championatplacering. Kanske låter kaxig, men jag vet iallafall vad jag håller på med när jag går in på banan och rider.

En av mina klasskamrater från gymnasiet har en blogg där hon skriver förstås som jag vad hon gör, men det som chockade mig idag är att hon har kopierat RAKT AV från min bästa vän steffys blogg en del inlägg till sin egna blogg, tom från en annan klasskompis blogg som man gick med. Sorry, men det är ett sådant slag under bältet! Man gör inte så! Antingen länkar man till bloggen eller citerar det som står och ger en åsikt om citatet efter, det kallas PLAGIERING om man tar något som inte är ens eget material utan att fråga om upphavarens tillstånd att använda materialet. Hoppas att du har lärt deig en läxa idag och börjar skriva dina egan tanskar istället..

så nu har man fått ut en del aggressioner och tänker avsluta dagen med att säga att jag älskar alla mina vänner och min mamma som har stöttat mig den senaste veckan, jag skulle vara helt vilse idag om ni inte hade funnits där och hjälpt mig.

söndag 11 januari 2009

sammanfattnig av en känslomässig helg..

Jaha, nu ligger man i sängen igen, efter en helg med både dalar och berg. Ska man börja från början, så får vi tar det från hur själva fredagen blev.

Vakande upp vid nio och gick ner till stallet för att rida min höst innan jag gjorde något annat på den dagen. Slutade med att jag red ut med Maria Bredberg (går säkert att kolla upp vad denna tjej har gjort på google :P) och en tjej till från stallet på en liten tur ut i skogen. Solen sken och kändes som jag hade fått mig en bra början på dagen. Lusse har dock känts lite hackig i sin galopp de senaste dagar och hoppas inte att någon slags hälta, har ju känts lite varmt i sitt ena framben och hoppas, hoppas, hoppas att det endast beror på sin mugg som han har på sitt ben. Läskigt vad lite svamp kan göra för skada på en häst ibland. Behandlar ju hans mule också från ringorm, som snart är helt borta!

Efteråt åkte jag in till stan för att träffa en tjej vid namn Sofia, som kontaktade mig genom en community för de som vill bli modeller, kanske en fånig dröm att ha men varför inte försöka lite grann? vi satt och fikade och hon beskrev för mig vad hon skulle göra med mig, vilket var att sminka mig i slutfasen för hennes elva veckor långa utbildning i att bli makeupartist. Kändes att hon var tillräckligt seriös av sig att möta upp med mig och visa vem hon var och vad detta modelljobb gick ut på. Jag har suttit sminkmodell ett antal gånger på mist i stan och fick en kul upplevelse, men ingen som helst ersättning för det... men så kan det vara ibland om man ställer upp gratis.

Försökte sen se om man kanske kunde träffa en liten stund, men kom på mig själv när jag höll på och övertala honom, som inte gick, att jag skulle ju ut på middag senare och skulle ju göra mig iordning. Min familj hade blivit inbjudna av gänget som red hästarna på Globen i kändishoppningen, och vem säger inte nej till ett sådant erbjudande när man har ställt upp så mycket för dem. we all have to give back..

Hade en sådan trevlig och rolig kväll tillsammans med alla som kom, och blev ju ännu ROLIGARE när heela gänget från Let's Dance kom dit. Vafan, när man fattade det så stod man ju bakom viprepen på en riktigt kändisparty och KÄNDE några också!(jag har också sett den där Blondinbella som är så hemskt populär för sin blogg, vilken syn säger jag bara..) vem säger inte nej till att mingla med kända personer och dricka gratis dricka? inte jag iallafall!! jag ville verkligen inte gå hem när vi gjorde det, men samtidigt så skulle jag upp nästa dag och vidare till att sitta i en makeupstol i ett antal timmar.. så lite sömn var man tvungen att banka i sig.

Nästa dag så satt man i den där stolen i 4-5 timmar tror jag, orkade inte kolla på klockan hela tiden. Tjejen var duktig på vissa saker när det kommer till sminkning, men när man inte kan lägga en ordentlig jämn bas så har man en bit kvar tills man blir perfekt. Blev totalt två sminkningar på mig och fick tyvärr lägga en enkel egen innan vi skulle åka hemåt. Kände inte för att se ut som ett mongo på tåget hem. Hade övningskört till stationen istället för att ta bussen och gjorde detsamma hemåt, behöver som sagt min mängdträning! Blev ingen ridning idag, då man kom hem så sent och var ganska seg och bakis efter gårdagen bestyr ute.

Vid tio så ringer Jonas och vill prata med mig och just då sitter man på msn och pratar med sin bästis steffy om mitt förhållande och var inte precis på något glatt humör och var inte det resten av kvällen tills man somnade. Klockan två på morgonen så ringer min telefon, och vem är det då? Jo, Jonas! Han kände sig desperat att få prata med mig då han saknade mig, hade varit ute med en kompis och druckit och är inte överraskad att han fylleringde mig. Fick en hel del diskutera om oss, även om det var helt fel tid på dygnet att prata om det, då vi hade bestämt att träffa varandra på söndag och prata ut om allting. Efter en timmes halvt fyllesnack för att hålla honom vaken så sa vi godnatt, vilket hade gjort mig helt vaken och somnade inte om förrän runt halv fem på morgonen.

Klockan 11.43 vaknar jag upp efter ha kollat klockan och blir helt förskräckt. Hade ju planerat att gå upp vid nio för att hinna rida min häst innan jag skulle träffa Jonas, men så blev det ju inte så en OTROLIGT snäll mamma ställde upp och tog hand om min häst istället! TACK MAMMA, SKA ÅTERGÄLDA DIG!! Satt som en paranoid och sönderstressad lite varelse när man väntade på att han skulle komma till waynes i väsby.

Kan summera att det långa samtalet slutade bra och vi har mer förståelse för våran situation och hur vi ska gå vidare för att fortsätta vara tillsammans..Slutade bättre än jag hade väntat mig, så han följde med mig hem för att kolla på film och äta med min familj. Det ser jag som ett stort steg i rätt riktning.. the icing on the cake var den kyss man fick när han gick, kanske lite hetsig respons från mig, men kunde inte hålla mig när du gjorde en sådan gest (du fick mig att rodna efteråt)

torsdag 8 januari 2009

jag blir galen!

Hoppas du har läst det man redan har skrivit, här får du lite att läsa..Jag kunde ha kastat mig över dig och kyssa dig tills du hade sagt stopp, eller inte sagt stopp alls. då skulle jag förstås fortsatt till vad som vi än kände för det tillfället. Varför gjorde jag det inte då? Jo, för att jag visste inte hur du skulle reagera på det, du som låg halvdöd i din säng och verkade inte ettr dugg intresserad att jag var ens där. Har då inte upplevt en sådan konstig situation då jag endast ville gå därifrån utan att säga ett enda oprd till dig. Det kändes som om du inte ens skulle märkt eller brytt dig om jag gjorde så. Tyck du att jag verkade fånig idag, men när man är hemsk förvirrad och frustrerad över vad man skulle få tänka sig göra så blir det såhär ibland.

Det finns ingen här som kan trösta mig och säga "det kommer bli bra igen, lita på mig, vi kommer igenom det här" istället får man ligga här själv, hålla om en själv så man inte går itu mer än vad man redan har gjort.gråta och tycka synd om sig själv för att inte ha försökt mera, att det man trodde skulle hända aldrig gjorde det..

varför ska jag hela tiden känna mig så ledsen för din skull? är inte du den som borde skänka mig lycka och kärlek just nu? är du inte lycklig med mig längre? hur mycket tid behöver du för att jag ens ska få hålla din hand, krama dig, kyssa dig, omfamna dig tills det inte finns ett slut?

om du vill fortfarande haq mig, så får du anstränga dig lite grann och dra ditt strå till stacken, för jag kommer inte orka dra hela lasset själv, jag kanske slutar göra det om jag känner att du inte vill detta längre. Våga visa vad du känner för mig, jag bits inte!!

onsdag 7 januari 2009

Back to happiness again

Jag har inte känt ett endaste dugg för att uppdatera mig vad jag har gjort sen senast, då det har varit väldigt lite och har om ni läst vad man tidiagare har skrivit så har jag inte mått speciellt bra psykiskt och mentalt. Jag kände att jag ville inte ens gå upp om morgonarna då han var det första jag tänkte på och det sista jag tänkte på innan jag somnade.

Jag har då aldrig känt mig så uttömd på energi, har bara gått omkring och sett så tråkig ut i min mammas ögon, men jag har lidit. Lidit som jag aldrig trodde att jag kunde göra, om ens för en person. Jag älskar dig, men jag har inte vetat vad jag skulle ta mig till att göra. Har inte känt en sådan frustation i en situation som jag inte hade någon kontroll över.

När du ringde mig igår blev helt hysterisk och lycklig. Jag fick mig en sådan attack av lättnad att jag började gråta onkontrollerat och kunde knappt prata med dig. Tack och lov så fick du mig lugn och kunde för första gången på sex dagar prata om vad vi skulle göra för att lösa denna situation. Jag tror nog att det vi kom överens om kommer hjälpa oss båda, även om det kommer kännas konstigt i början. Jag TROR på oss jag tror på dig.

Kändes bättre idag faktiskt. Kom ur sängen utan att känna ångest och frustation över våran situation. Jag kunde för en gångs skull funktionera nästan helt normalt, kände mig lite tom inombords bara. Du kommer väl att sätta tillbaka den bit av mitt hjärta som du slet ut och stal från mig? Det skulle gör mig hel igen, som du kanske redan vet djupt ner.

Jag kan inte vänta tills jag får se dig igen. Kommer säkert bli tårögd och vilja krama om dig som en teddybjörn, men jag vet inte hur mycket du kommer orka med av mig när vi ses. Håller igen på mig lite men ska ta och vara mig själv så mycket samtidigt. Hoppas du kan acceptera mig igen som du gjorde för så länge sen..

fredag 2 januari 2009

New years eve...

Dagen började riktigt bra, körde lite grann ner till Väsby centrum och tog hand om min häst innan jag man käkade god köttfondue till middag och begav sig ut i natten över till pojkvännen. Fick ta och springa till tåget, då jag hade tagit fel på tiden då bussen skulle gå ner till station. När man väl kommit på tåget och kommit hem till Jonas så fick man tjugo minuter på sig att byta om, sminka sig och fixa håret innan vi gick iväg till tåget för att åka till en hemmafest i Årstaberg.

Jag hade riktigt kul under kvällens gång fram till tolv och sen gick det tyvärr lite utför, då man försökte nyktra till efter halva natten hade gått och vatten hjälpte inte.. så det ledde ju till att magen sa stopp och ville få ut innehållet istället.. resten tror jag nog att ni förstår. Dock fick man hjälpa av så snälla människor att jag kunde till slut gå den lilla sträckan till busshållplatsen och ta bussen till Gullmarsplan.
När vi stod och väntade så råkade jag säga något till Jonas som jag kanske inte borde ha sagt då, men då man stod och pratade om personer man hade strulat med (jag gjorde dock inte det under denna kvällen, men det kunde Jonas allt göra!). Jag har då aldrig sett en person bli så arg och besviken på en och samma gång som han gjorde då. Jag såg också att han ville att jag skulle försvinna ur hans åsyn, men övertygade honom att ta mig hem till hans ställe och sen kunde han låta mig gå efter det.

Jag kunde inte ens se på honom, då det enda man såg var ilska och besvikenhet.. jag kunde själv inte sluta gråta då jag var så ledsen för hans skull att jag hade gjort något så dumt och att ångrade mig så mycket för att jag hade låtit det skett..dagen efter var allting spänt och förvirrande, men löste sig så mycket att jag vet att han inte släpper i första taget, då han själv sa att han älskar mig för mycket för att ens kunna släppa mig och skulle kännas alltför konstigt om vi gick seperate ways.

Jag vet inte om det är gulligt att han sa det, men jag litar på det han säger.. nu är det väl att krypa till korset och börja om från början. Jag förstår till hundra procent om han inte vill prata med mig på ett tag då han inte litar på mig alls just nu...



Jag känner mig inte hel just nu, kan inte riktigt bli glad och lycklig för andra saker omkring mig.. tänker om och om igen på hans blick, en blick som kunde döda om det gick.. eller kanske mer krossa en i tusen bitar.. det känns så tungt att sitta fylld med sorg med tårar rinnande nerför kinderna. Jag blir smått galen av att inte höra ett endaste ord från han, om han vill träffa mig, om han förlåter mig, jag tycker inte om att sitta och lida såhär.. det äter upp mig litet i taget av okunskapen att inte veta hur detta kommer gå...

ÄLSKAR DU MIG FORTFARANDE??

from the past week until day before new year

Jaha, nu har det gått sådär långt som vanligt igen, men men så blir det när man inte känner sig engagerad att ens sitta sig ner på kvällen och skriva, händer inte så mycket i mitt liv iallafall Julhelgen får jag säga blev riktigt lyckad,julafton blev med familjen, dock kom Jonas över och lämnade över sina julklappar till mig och familjenoch jag gjorde detsamma till han och hans familj. Han stannade kvar en stund innan han var tvungen att åka hem igen, då han skulle fira jul med sin familj.

Från Jonas fick jag en dvdbox med the ROLLING STONES från deras turné 2002-03 (som jag inte kollat igenom ännu) och ett etui med Elizabeth Arden, med handkräm, 8-hour cream och ett läppsyl.. används en hel del ska man nog säga! Fick en tröja, ett par örhängen och en inbjudan till teater från Lisa och Lasse och jag tänker verkligen följa med dem på teater nu den 28:e. Fick en hel del andra saker också, de flesta på Globen, då det är svårt nog att hitta julklappar att gömma undan för att kunna använda dem en månad senare.

På juldagen åkte vi till Norrtälje och JAG KÖRDE från Brottby till Norrtälje och hem till mormor.. kände mig ganska stolt att jag fixade att köra den sträckan med en omkörning dessutom! kan låter überfånigt, men för mig är det en stor grej att jag lär mig nya saker och klarar av dem ibland vid första försök. Hemma hos moster Katta i deras nyinflyttade somnade jag på soffan i två timmar innan middag (pga körningen tror jag ) och var sedan med i en skrattfest vid matbordet som jag aldrig någonsin har varit med om! Fick inte köra vägen hem, då mamma ansåg att jag var inte riktigt klar nog för kunna köra i mörker, fast det gjorde inte mig så speciellt mycket.

På annandagen kom farbror Håkan och Maggan över till oss för att äta en god fiskgryta tillsammans, då vi har inte kunnat träffa varandra så mycket pga hästar och jobb. Vi hade riktigt mysigt tillsammans och de stannade kvar länge och pratade mest med mamma och pappa.

Den 28:e gick jag på Kinateatern med Jonas och hans familj och såg The Producers. Var inte lika kul som filmen men kul iallfall! Efteråt åt vi middag på Pizza Hut och skildes åt från Jonas brorsa och hans flickvän för att ta oss hem med tåget. Sov över hos honom för att slippa tänka på att gå upp alltför tidigt nästa dag, då jag hade en intervju för ett jobb nästa förmiddag.

Intervjun gick bra, och de ville ha mina refersenser efteråt. Tjejen som stod för intervjun sa också att hon fick ett bra intryck utav mig, hoppas att de vill anställa mig i slutändan.

Under måndagen och tisdagen så skulle jag vara med på en dressyrkurs för en tränare jag har ridit för under några månaders tid, men tyvärr blev det bara en dag då Lusse blev halt pga ett sår längre ner på benet, men han blir bättre för varje dag som vi behandlar honom. Jag kommer nog om några dagars tid att kunna rida honom igen. Har då istället tagit det lugnt då man är lite småförkyld och övningskört en del med mamma ner till centrum och till macken, och blir bättre för varje gång. Hoppas man kan ta och boka för uppkörning här i vår!!